Mot...

... Miami Beach

Idag har vi ägnat dagen åt att köra från Key West till Miami Beach. 

Det är cirka 28 mil (våra mil). Maxhastigheten 55 miles ibland mindre. Har glömt hur många km/h det är. Återkommer. 

Vi kom naturligtvis fram till Miami i rusningstrafiken. Tack och lov har vi gps-programmet som mannen laddade ner första dagen. Det har vi haft stor nytta av. Det kostade 319 kr. 

Eftersom mannen är en gud på gps:en och jag en gud på att köra bil så har vi lyckats bra under vår rundtur. Men från lugna Key West till stora staden Miami, stora kontraster. 

Det var inte helt lätt att hitta någonstans att parkera och vi lyckades inte klura ut hur det egentligen funkade. Men vi kunde stå där i 3 h för 4 $ i timmen. Så vi betalade (tror vi) och gick till hotellet (som vi kört förbi och visste var det låg) för att checka in.

Vi hade förbokat fyra nätter hemifrån och lagt till en natt när vi väl bestämde oss för att den obokade natten fick bli i Miami. Så fem nätter på detta hotellet. Richmond Oceanfront. Ligger på Collins Road med direktutgång till stranden, South Beach. 

När vi checkat in skulle vi leta rätt på ett parkeringshus som vi fick tips om. Det låg tre kvarter från vårt hotell. De tar 16 $ per dygn. 

Vårt hotell har valid-parking för 40 $ per dygn. 

Vilket rån. 

Efter att hämtat våra överfulla resväskor och lämnat dem i rummet tog vi bilen till parkeringshuset. 

Vi har gått en liten runda på stan och kollat in beachen. Milslång med vit finkornig sand. 

Har inte fotat idag, så bilder kommer i morgon. 

Over and out 

Ester

En dag...

... I Key West 

Efter frukosten gick vi förbi Ernest Hemingways hus.

Vi gick inte in utan fortsatte till stranden i Ft. Zacharias National Park.

På hotellet sa det att det skulle ta oss 45 minuter att gå dit och tyckte att vi skulle ta bilen. Det tyckte inte vi. 

Det var ingen jobbig promenad bortsett från värmen. Lika bra att vänja sig vid att känna sig svettig och klibbig hela tiden. 

Vi fick betala för att komma in parken. 

Innan vi kom till stranden gick vi en runda på ett fort som använts för att försvara USAs kust. 

En vacker men stenig strand. 

Vi hyrde solstolar för första gången på denna resan. Skönt att bara ligga i solen och njuta av vågskvalp. 

Det blåste dessutom skönt och svalkande. 

Badade upp till knäna, ingen haj. 

Det var flera som faktiskt badade på denna stranden. 

Utsikten från solstolen :)

Efter två timmar på stranden gick vi tillbaka till hotellet. Vi käkade varsin panini rakt över gatan. Jättegod.

Efter lite siesta gick vi ner till Mallory Square för att fira solnedgången. Fullt med folk och gatuartister.

Vacker utsikt mot havet. 

När det mörknat gick vi längs Duval Street. Det är huvudgatan där också vårt hotell ligger. 

Härlig stämning. Barer med musiker som spelar och sjunger. Restauranger. Affärer. 

Och cigarr-affärer.

Mannen rullade cigarrer. Vi fick lukta på ett tobaksblas. Det luktade fantastiskt gott. 

Mannen köpte cigarren. 

Nu sitter vi på verandan utanför vårt rum. 

Behagligt varmt. 

Over and out

Ester 

Key West...

... here we come

Vaknade på Post Card Inn Resort i morse.

Jämfört med de oändliga och breda stränderna som vi nu vant oss vid så kändes deras lilla strand väldigt liten och konstruerad. Men tanken var att ha någonstans att sova denna gången. Resan från Sanibel Island var en av de längre på denna resan. 

Efter en god frukost bestående av denna goda yoggi med färsk frukt och granola kände vi oss redo att åka vidare. 

Vi hade knappt två timmars tripp ner till Key West. 

Vägen är i huvudsak enfilig i respektive riktning. Men det finns möjlighet att köra om lite då och då. 

Trafiken flöt på bra. 

Vi körde över ett antal av Florida Keys innan vi slutligen kom till vårt mål. 

Trafiken och tempot lite lugnare här. 

Vårt hotell Duval Gardens ligger på huvudgatan som är ca 2 km lång. Vatten i vardera ände. 

Här finns många små vackre trähus. 

Här är vårt hotell. 

Vi bor till vänster på andra våningen i ett litet fräscht rum. Vi har en veranda utanför där det finns stolar och bord. Så där har vi suttit en stund nu på kvällen. Det är varmt och behagligt. 

Tidigare idag gick vi på en rundtur. Det finns massor av turistaffärer. Lite som vid Medelhavet fast mycket mer välordnat. Vi hittade USAs sydligaste punkt, utmärkt såhär. 

I själva verket är det inte den sydligaste, men det fick bli här eftersom den sydligaste platsen är militär. 

Lite fler bilder.

Känslan är avslappnad. Många turister och som vanligt en busslast japaner som alla skulle fotografera sig vid den sydligaste platsen. 

Får se vad vi gör i morgon. Jag vill till stranden, det vill inte mannen. Hoppas att vi kan hitta en kompromiss :)

Over and out

Ester 

Ytterligare en...

... haj!!!

I morse gick vi ut för en promenad på stranden. Det var en varm och skön morgon även om solen inte sken. 

Kamerorna var med denna gången. 

Vi trodde inte att vi skulle ha en sådan tur att vi skulle få se en haj igen. Men som ni ser ovan så hade vi det. Den patrullerade längst strandkanten ungefär i promenadtakt. Vi lyckades både fotografera och filma den. 

Riktigt häftigt!

Efter promenaden åt vi frukost. 

Sedan var det dags att packa ihop och påbörja bilfärden genom Everglades till Islamorada. En av de norra Florida Keys öarna. 

Att åka genom Everglades innebar att åka i många mil på en spikrak väg med våtmark på båda sidorna. Vi såg inga aligatorer. 

Men lite udda varningar för vilt hade de då och då. Precis som våra varning för älg. 

Men deras skyltar varnade för panter.

När vi återigen körde in i civilisationen ville mannen äta på Pizza Hut. Vi såg en och svängde av. 

Utanför bilen var det väldigt varmt. Det fläktade inte ett dugg. När vi kommer närmare kunde vi konstatera att det bara var en take-away. 

Gissa om mannen blev besviken. 

Vi körde vidare söderut. Vi såg en skylt som visade en massa matställen och körde av. Vi kom då till en mall. Utanför såg vi en thai-japan restaurang. Mannen kunde tänka sig detta. Vi gick in och beställde. Mannen får sin mat och jag får en kopp ris med löfte om att min mat strax kommer. 

Det gör den inte. 

Det visar sig att servitrisen blandat ihop beställningarna på något sätt. Betyder det att någon annan fick min mat eller? När mannen nästan ätit färdigt kommer min mat in. 

Stackars sevitrisen ber om ursäkt hela tiden.

Jag sätter det onda ögat i henne. 

Nej det gör jag inte. Ni som känner mig vet att jag inte gör det. Maten var bra. 

Vi bad om notan. Den var fel. Vi skulle betala 12 $ för en tredje rätt som vi inte beställt. 

Återigen ber den stackars servitrisen om ursäkt. De som beställde den maten betalade inte. 

Så då skulle vi göra det i stället eller?

Vi betalade, det blev inte ett öre i dricks. 

Innan vi körde ut på vägen mot Florida Keys tankade vi. Det var tredje gången på denna resan. Vi har nu lärt oss hur det funkar. Vi får gå in och betala en uppskattad summa. Sedan tankar vi. Om tanken blir full innan vi uppnått vår limit så får vi gå in igen och betala för det vi verkligen tankade. Det ska bara vara den exakta summan som debiteras och inget annat. Verkar funka. 

Bilderna ovan är tagna på vårt hotell Post Card Inn på Islamorada. Vi kom hit precis när det mörknat. 

Over and out

Ester 

Varför badar du inte...

...?

Vaknade relativt tidigt i morse. Tog en kopp kaffe i receptionen och gav oss ut på en strandpromenad med snäckletning, är det ett ord egentligen ;)

Som ni ser är det inte precis överbefolkat på stranden. 

Efter frukosten begav vi oss till bilen. En runda in på macken först och sedan var vi på väg igen.

Nästa stopp några timmar söderut - Sanibel Island  - snäckletarens paradis sägs det. 

Vi anlände till vårt hotell cirka 1430. Vårt rum var färdigt så vi kunde checka in direkt. 

Det kändes underbart och härligt varmt, så vi tog på oss badkläder och gick ner till stranden. 

Några steg bara, vi bor ju på stranden!

Vi gick längst stranden och njöt av de varma vindarna och det varma vattnet i strandkanten. 

Många snäckor var det, så där många så att man kan välja ut de allra finaste. 

Efter en kort stund ser vi en man med kamera som går och fotograferar i riktning mot vattnet.

 Ser en fena endast en halvmeter ut i vattnet.

En stor fena.

 Jag frågar mannen, it's a dolphin.

 Mannen säger no it's a shark!!!

Känner mig något dum. Klart att det var en haj! Det var ingen tvekan. Men man har ju lite svårt att tro det. Vi kunde följa den en bit längst strandkanten. Den scannade säkert av vattnet efter något ätbart. 

Mannen till exempel ;)

Vi kände inte längre för att bada, konstigt va?

Vi fortsatte vår promenad, det kändes till och med lite otäckt att gå längst strandkanten när vattnet kom några cm över fötterna. 

Vi såg delfiner som hoppade vid två separata tillfällen. 

Coolt!

En riktig naturupplevelse!

Ovan ser ni utsikten från vårt hotellrum. Det är en glasdörr och myggnät emellan. 

Men utsikten är helt ok.

Efter promenaden var det dags att gå till baren för den utlovade fria drinken. Gratis är ju alltid gott!

Efter drinken åt vi en alldeles fantastisk trerätters måltid. Väldigt länge sedan jag åt så god mat!

Har ni sett så fint de fixar med handdukarna!

Nu har vi packat om i våra väskor. Ja vi har köpt en del och vi har även köpt en stor resväska som nu är fylld till bredden. I morgon blir det invägning. Hoppas vi klarar 23 kg per väska.

Over and out

Ester 

Ett tag...

... sedan

I går var det lördag och vi sov faktiskt till 0830. Eller man kan väl säga att vi somnade om för att det var alldeles för tidigt att stiga upp när vi först vaknade.

Dags att fortsätta resan till västkusten och Palm Harbour när Honeymoon Island där ovanstående vild och några nedanför är. 

Helt magiskt!

Hur som helst, vi lämnade Cocoa Beach efter frukosten. Den ingick för ovanlighetens skull.

 Helt ok frukost dessutom.

Vi bestämde oss för att köra in på ytterligare en outlet. Denna gång Vineland Premium Outlet i Orlando. Massor att människor, det var ju lördag och de är ju inne i sin julhandel här. Även om det är som en varm sommardag i Sverige och alla går klädda i sommarkläder. Julmusik i högtalarna och julpynt överallt. Julstämningen infinner sig inte riktigt. Men alternativet, kallt, blåsigt och regnigt känns avlägset. 

Efter shopping och mat körde vi vidare till Jean i Palm Harbour. Hennes hus låg i ett typiskt amerikansk småhusområde. 

Lugnt och fina omgivningar.

Jean välkomnade oss hjärtligt och pratade oavbrutet sedan vi stängt dörren. Hon hade tre hundar och två katter. Alla var väldigt trevliga och snälla, även om den stora var en maffig och skräckinjagande amerikansk pitbull. Alla utom en var från animal shelters, alltså ett ställe som tar hand om herrelösa djur. Hon älskade verkligen sina djur. Vi kände oss genast som hemma. Hon hade gjort muffins, lagat soppa, handlat hem en massa mat för att vi skulle komma. Jeans man hade omkommit i en bilolycka för två år sedan, så nu bodde hon ensam. Två söner var utflyttade. Vi fick en egen avdelning i huset. Jätteskön säng och fräscht badrum. 

På kvällen körde vi till en mall i närheten. Inte för att handla utan för att titta. 

Det roliga med detta var att mannen så gärna ville in i mataffären och handla godis och läsk. Vi gick runt i alla gångar utan att hitta något av detta. Jättekonstigt!

Vi köpte varsin macka och satte oss precis vid utgången där det fanns en liten mathörna. Det var då, när jag tog servetter som jag såg att mataffären var den enda hel ekologiska affären i USA. 

Mannen inte så nöjd :)

Idag har vi ätit frukost med Jean. Även idag pratade hon hela tiden.

Efter att sagt hej då till henne och hennes djur åkte vi vidare till Honeymoon Island som är en nationalpark. Det var helt underbart där. Vilka stränder, vilken sand och vilket vatten. 

Planschen visar alla snäckor som går att hitta. Vi hittade några av dem, men långt ifrån så fina som Jean visade oss och som hon plockat där. 

Efter lunchen åkte vi vidare mot nästa anhalt på resan - Tresure Island. 

Som synes kom vi dit sent, precis innan solen gick ner. Detta är utsikten från vårt rum. 

Ovan ser ni sandskulpturer som professionella sandbyggare från hela världen varit med om att bygga i en tävling som hållits för några veckor sedan. Så imponerande!

Det pågick också ett event på stranden när vi kom dit. De firar solnedgången med musik, eller trummor. 

Så då gjorde vi också det :)

Nu dags att sova. Nya äventyr väntar i morgon.

Om det är stavfel i texten så beror det antagligen på att jag använder mobilen när jag bloggar under denna resan. Lite litet, men det funkar rätt bra ändå.  

Over and out

Ester 

Åter från...

... rymden

Dagens tripp till Kennedy Space Centre tog inte särskilt lång tid. 

Ca 30 minuter med bil. 

Vi bestämde oss för att tanka så att vi inte skulle riskera att köra soppatorsk. 

Vi körde in på en Shell-mack. Tryggt och bra. 

Vi försökte på olika sätt att få kortet att fungera. 

Det gick mindre bra.

Mannen gick in och bad om assistans. 

En vänlig amerikanare kom ut och hjälpte oss.

Till slut fick vi tankat.

Med en fulltankad bil körde en kort stund efter in på parkeringen, som var gratis denna dagen. 

Tack för det. 

Inträdet till parken kostade 50 dollar per person. 

En turistfälla med andra ord.

Det var spännande att se och läsa om alla raketer. 

Det bästa var när vi gick in i huset som hette Atlantis. Vi hade tänkt hoppa över detta. Först en kort kö. Därefter blev vi insläppta och fick gå upp för en trappa. Vi kom in i ett rum där det skulle visas film. Det handlade om idén att kunna både skjuta upp och sedan landa med en och samma raket. Atlantisprojektet var fött. Efter en kort stund var filmen klar. Jaha, var det inte mer ? Där visades ytterligare en film, denna riktigt cool med Atlantis i rymden. När den var slut fick man se Atlantis komma flygande mot oss. Det var riktigt verkligt. Kort därefter öppnades en skärm och där var hela Atlantis i verkligheten. Alltså det dem flög upp med. 

Efter lite fotografering och lite shopping gick vi ut. Dags för lite mat innan avfärd. 

Vi lämnade grejor på rummet när vi kommit tillbaka till hotellet. 

Sedan dags för strandpromenad. Även mannen :)

Alltså denna utsikten. Den är fantastisk!

Stora vågor, kändes inte jättevarmt i vattnet. 

Inget bad alltså. 

Fåglarna var orädda. 

Jag är förälskad i denna piren. 

Cocoa Beach Pir. 

Vårt hotell från stranden.

Hade kontakt med Jean McKoy som vi ska bo hos i morgon kväll.
Hon undrade om vi var allergiska mot något.
Hon skull baka muffins.
Hur gulligt är inte det!

Nu lite slappa efter dagens utflykt.
Hoppas att tanten som går på klackaskor ovanför tar av sig skorna i natt. Hon går runt som om hon hade President-sviten. Hur stort utrymme som helst. Hennes steg slutar inte.

Over and out
Ester