torsdag 22 november 2012

Jag lever...



... och är tillbaka, bara så att ni vet ;)

I vår släkt finns en liten tjej som har detta underbara hår! Kan bara inte låta bli att dela med mig till er. 
Det är ju verkligen ett guldlockshår!

Jag har tagit en paus från bloggandet dels för att jag har haft otroligt mycket att göra på arbetet, 
men även för att jag i lugn och ro har behövt fundera över hur jag lever mitt liv och vad som är viktigt för mig.
Svaret på den frågan är väl egentligen inte så svårt. Att få ha energigivande relationer med familj, släkt och vänner, att leva ett hälsosamt liv och ta hand om mig själv, att jag och mina närmaste får vara friska osv.

Men jag tycker att det är svårt att göra större förändringar i livet. Du vet vad du har, men inte vad du får. 
Då jag genomfört stora förändringar så har de alltid lett till det bättre, så jag borde inte tveka. 
Vad är det då som gör att jag nästan säljer sin själ och brukar våld på min egen personlighet genom att stanna på en arbetsplats som har en arbetsmiljö som är under all kritik? 
Ja, den frågan är inte lätt att svara på :( men egentligen vet jag redan mitt svar. 
Jag behöver ta mig därifrån så snabbt som möjligt. 
Men... hoppet är ju det sista som överger en... det kan ju bli en förbättring. Det kan till exempel lära mig att jag ska bli rakare i min kommunikation och verkligen uttrycka vad jag tycker och tänker utan rädsla för vad andra ska tycka. Det kanske är det jag ska lära mig av detta, för motgångar lär oss och får oss att växa.

Jag behöver träna på att låta saker studsa från mig i stället för att suga åt mig och ta det personligt. Så det kanske är det som gör att jag är kvar. Jag behöver lära mig något och är där jag är för att uppnå detta.

Hoppla, där blev det djupt för ett tag, men jag är nog inte ensam om att fundera över livet ;)

Nu ska jag kolla runt på era fina bloggar och se vad som hänt sedan sist!

Var rädd om dig själv och dina medmänniskor!

Kram ESTER

12 kommentarer:

  1. Välkommen tillbaka! Ja, det var ju en del funderingar! Personligen försöker jag nog ta mig ifrån miljöer jag inte mår väl av. Man kan lära sig saker på ett kärleksfullare sätt!
    Ha det gott!
    Kram Helen

    SvaraRadera
  2. Glömde ju skriva om de enormt vackra änglalockarna, som jag först fastnade för, vilket prinsesshår!
    /Helen

    SvaraRadera
  3. Ja det är lite läskigt med stora förändringar i livet men som du själv säger så brukar de ju bli till det bättre. Jag är en sån som går kvar alldedes för länge i en dålig situation och släpper inte taget förrän jag gått in i väggen och det är inte nåt bra, det tar flera år att komma upp igen.
    Det är så viktigt att det man gör på dagarna fyller en med kraft inte suger det ur en. Hoppas du hittar en lösning, om det så är att du blir rakare och starkare eller kanske rent av byter jobb...jag håller tummarna för att det blir bra, vad du än hittar på!
    Och det där fantastiska håret, är det på riktigt! Hon kommer vara Lucia varje år framöver kan jag tänka :)
    Kram Monica

    SvaraRadera
  4. Åhh vilket änglahår!:)) skönt att höra att du är tillbaka:))
    Stor varm kram till dig fina:)

    Kråke

    SvaraRadera
  5. Kram till dig gumman och hoppas att det blir som du vill.:-)
    Underbart hår. Jag hade så där när jag var liten. Ja, jag har lockigt än, men inte lika många skruvar. Ett par kanske.:-D Kram

    SvaraRadera
  6. Välkommen tillbaka, och tack för fina kommentaren på min blogg. Ja ibland så funderar man ju på livet och allt omkring det, jobb privatliv osv. Livet går upp o ner hela tiden. Hoppas det går bra för dig. Ha en fin helg. Kram Mimmi

    SvaraRadera
  7. Jag såg din kommentar om vårt bord.

    Vi köpte det för några år sedan och då var det i furu. Det är gjort av en man, för hand, efter en gammal förlaga.
    När vi fick hem det så målade jag underredet vitt och så lämnade vi in bordsskivan för att sandblästras. Efter det så hade gubben på en svartbrun bets, slipade det lite och sedan på med lack. Efter ett par år så hafsade jag på lite vit färg över hela bordet och torkade som en tok med en handduk tills det bara blev LITE vitt kvar över skivan. Så gick det till när det fick sitt utseende.;-) Kram

    SvaraRadera
  8. Oh ja jag känner igen mig! Är ofta kvar för länge men det är inte alltid lätt att veta hur man ska göra. Hoppas du blir klokare och kommer ur detta snart på bästa sätt. Kram Nilla
    Ps fotokursen är på fotografiska.

    SvaraRadera
  9. Välkommen tillbaka! jag kan bara säga att jag är på en arbetsplats som också har en erbetsmiljö som är under all kritik! Mobbing och att köra över folk hör till det dagliga livet! Chefer som inte kan säga ifrån, eftersom de dummaste också är de duktigaste i deras ögon! Därför jobbar jag natt, för det är mycket snällare klimat där. men jag är så sugen på att göra ngt annat men vet inte vad!
    Kram Helena

    SvaraRadera
  10. God natt !

    Så fina funderingar.... livet är full av dom.

    Mycket fint hår....måste hålla med.
    Vilken fin blogg du har med många fina bilder.

    Ha en fin helg ! kram

    SvaraRadera
  11. Dina kloka tankar kommer att leda dig rätt! Kram!!!
    Du har en fri vilja men du har inget val...
    http://queenofkammebornia.se/2012/june/du-har-en-fri-vilja-men-du-har-inget-val.html

    SvaraRadera
  12. Skönt att du är tillbaka:)
    Kloka tankar, låter precis som mig själv...funderar också just på arbetsplats och varför jag inte
    ger upp...

    Vilket superfint hår...äkta guldlockar

    Kram Åsa

    SvaraRadera

Hej vackra!

Jag blir så glad om du har lust att lämna en kommentar. Det värmer innerligt i mitt hjärta.
Om du inte har någon blogg kan du välja anonym om du vill kommentera.

Omtanke och kram till dig!
Ester