... har flyttade hemifrån och läser nu sjukgymnastprogrammet i Linköping.
 |
| Lånad från Linköpings universitet |
Ja, visst känns det konstigt när barnen "helt plötsligt" flyttar hemifrån. De var ju nyss små bebisar :)
Min äldsta son har efter ett halvt sabbatsår börjat studera på sin önskeutbildning - sjukgymnast.
Förra helgen körde vi honom till Linköping.
Just nu bor han hos en kompis till oss, men vi söker med ljus och lykta efter ett eget boende till honom.
Någon av er som har, eller vet någon som har, ett boende i Linköping?
Alla tips tas tacksamt emot.
Den senaste veckan kändes det väldigt tomt här hemma, vi liksom bara väntade på att han som vanligt skulle sticka in huvudet och säga hej när han kom hem.
Det blev helt plötsligt mindre mat i kylen (han lagar två mål mat om dagen med 200 g kött per mål), mindre disk, mindre tvätt, inget knabb med lillebror. Ja, ni som har barn som flyttat vet precis vad jag menar.
Vi har pratats vid i telefon, men har också sms:at flitigt. Jag är ju så nyfiken på hur han har det. Men jag kunde inte låta bli att skratta när han skrev "mamma du behöver inte fråga om allt" :) :)
Ja, det är väl så det ska vara.
Jag är lycklig över att han nu gör det han vill och glad över att jag får följa med honom på resan!
Önskar er en alldeles underbar söndag!
Bamsekram
Ester
Ja, vännen....tiden går fort...det gäller att njuta varje dag:)))
SvaraRaderaKram på dig fina och ha en skön söndag:)
kråke
Hoppas du får en fin söndag :) Kram från Ystad
SvaraRaderaHar just "blivit av" med en dotter. Känns hårt ! Fast hon bor väldigt nära som tur är... Sonen bor fortfarande hemma phu ! Nu får han sin dröm, ett gym när syrran flyttat ut. ;) Vad kul att din son har hittat vad han vill göra, det är inte lätt. Min son letar fortfarande efter något han vill pyssla med i framtiden. Jag tyckte att personlig tränare eller sjukgymnast skulle passa honom ypperligt men han tvekar inför allt pluggande...hehe
SvaraRaderaMå så gott !
Kram Anki
Det är en kluven känsla när " barnen" flyttar och står på egna ben. Mindre tvätt, mindre disk etc men det blir väldigt tyst och tomt. Ha en fin kväll.
SvaraRaderaDet måste vara blandade känslor att skicka iväg sina barn, tomhet hemma men vilken erfarenhet och nya vägar det bär i väg för honom!!!
SvaraRaderaMin äldsta är 8 år och jag hoppas att han bor hemma för alltid hehe nä då!!! Det viktiga är väl att finnas där och stötta deras val i livet! Min vill bli NHL proffs! Kanon då hoppas jag att det finns en stående överföring till mig varje månad....
Kram Sandra
Kan tänka mig att det blir en otroligt stor skillnad från att ha haft fullt upp med småbarn som man har nu, när de flyttar hemifrån.
SvaraRaderaVad kul att han ska plugga till sjukgymnast, tyvärr har jag inget boende att tipsa om men hoppas att ni finner ett snart.
Kram
Helena
Hej fina du! Tack för fina ord du skrev till mig sist jag bloggade, jag blev både rörd och glad:) Håller med dig om att tiden går otroligt fort..I år blir mina döttrar 18 och 15 och man kan inte riktigt fatta vart dom åren har tagit vägen ibland.Hoppas det löser sig med boendet för honom. Må så gott! kram jessica.
SvaraRaderaJa, så konstigt va?! Tiden bara rusar iväg och det är allt lite sentimentalt när de blir stora. Och roligt...liksom samtidigt :)
SvaraRaderaTack fina du för dina varma ord hos mig.... ♥
Kramar
Kicki
SvaraRaderaGodmorgon Ester!
Ja, vet precis hur du menar, nu är våra döttrar 28 och 30 år så det är ju några år sedan de flyttade hemifrån, men jag minns väldigt väl hur det känndes.
Det var inte roligt, trots att båda började med att hyra varsin lägenhet i huset där vi har vår butik, jag såg dom o träffade dom nästan varje dag...
Ändå känndes det sååå tomt hemma. Fast så gott som varje helg och ofta även i veckan så kom dom ju hem för att äta. Men ändå, roligt vad det inte.
Tiden går så fort, gäller att försöka njuta av varje dag, nu njuter jag för fullt av lilla barnbarnet Selma, snart 8 månader.
Önskar dig en trevlig helg
Kram Anncathrine
Ajaj, kändes med 2 n!!!!
SvaraRaderaInte bra! Ursäkta!