Det finns perioder livet känns tungt. Du vet att du egentligen har det väldigt bra, men ändå mår du inte bra. Du har en fin familj och goda vänner, ett fint hus, ett arbete som ger dig en inkomst så att du klarar dig, egentligen är allt utåt sett bra. Men ändå känner du dig så in i norden trött, ledsen och har ångest...
Då är det skönt att ta en promenad i skogen. I vår skog är du ofta helt ensam med dig själv och dina tankar. Du kanske hittar en glänta där solen skiner extra mycket och värmer din kind. Nu på våren hörs fåglarnas vackra sång och vinden får trädens grenar att böja sig mjukt. Du får tid att fundera över vad det egentligen är som gör att du inte mår bra. Innerst inne vet du vad det är, men ibland lägger ditt praktiska jag hinder i vägen för dig och det uppenbara. För min del handlar det om ett arbete där arbetsmiljön länge varit besvärlig och trots påpekanden så händer inget i rätt riktning. Jag vet också att jag skulle må bra av att arbeta mindre. Men så pressar man sig och tänker... alla andra orkar. Eller är det bara jag som tänker så?
Jag läser en bok som handlar om acceptans, att lära sig att nå en mer accepterande hållning till livet. Boken heter "Att leva ett liv, inte vinna ett krig" och är skriven av Anna Kåver
Skänker goda tankar och livskraft till er!
Kram Ester
